Ki randizott VIII. Henrik angol király-szel?

VIII. Henrik angol király (Greenwich, 1491. június 28. – London, 1547. január 28.), VII. Henrik angol király fia, 1509 és 1547 között Anglia uralkodója, az angol történelem egyik legkülönlegesebb szereplője volt. Az ő uralkodása alatt vált le az anglikán egyház a katolikus egyházról, záratták be a kolostorokat Angliában, s ő lett az új egyház feje is. Széles körben ismert arról is, hogy hat felesége volt, akik közül kettőt (Boleyn Annát és Howard Katalint) lefejeztetett. Henrik világéletében igényt formált Franciaország trónjára is, mivel dédanyja, Valois Katalin francia királyi hercegnő volt, VI. Károly leánya, s VII. Károly nővére. Jogát a francia trónhoz soha nem tudta elfogadtatni, mivel egyesek szerint nagyapja, Edmund Tudor törvénytelen gyermeke volt Valois Katalinnak és Owen Tudornak. (Korabeli elbeszélések szerint a szülők csak Edmund születése után kötöttek hivatalos házasságot.) Anglia trónjára az akkori közvélekedés szerint joga volt, ugyanis apai nagyanyja, Margaret Beaufort, és édesanyja, Yorki Erzsébet mindketten angol királyok leszármazottai voltak. (Margaret Genti János dédunokája, Erzsébet pedig IV. Eduárd legidősebb leánya volt. Genti János III. Eduárd egyik fia volt. Mivel János gyermekei állítólag még azelőtt születtek, hogy feleségül vette volna szeretőjét, Katherine Swynfordot, így tulajdonképpen erősen megkérdőjelezhető Margaret legitim igénye az angol koronára.)

Jane Popincourt, född okänt år, död efter år 1516, var en engelsk hovfunktionär, känd som älskarinna till Henrik VIII av England.

Hennes bakgrund är ofullständigt känd. Hon uppges ha kommit från franska Flandern, där det fanns en adlig familj med namnet Popincourt. Vid något tillfälle ska hon ha varit anställd vid det franska hovet, och det uppskattas ha varit hos den franska drottningen Anna av Bretagne under dennas första äktenskap.

År 1498 anställdes hon som hovdam hos Englands drottning Elizabeth av York; hennes främsta uppgift som sådan var att fungera som lärare i franska åt de engelska prinsessorna, Margareta Tudor och Mary Tudor. Mellan 1502 och 1509 var hon hovfröken hos Mary, och 1509–1514 hos drottningen, Katarina av Aragonien. Åren 1513–1514 ska hon ha haft ett välkänt förhållande med Louis I d'Orléans, hertig de Longueville, det franska sändebudet vid det engelska hovet. Detta var på sin tid en skandal. När Mary Tudor år 1514 skulle gifta sig med kung Ludvig VIII av Frankrike, bad hon att Popincourt skulle få bli en av hennes hovdamer, men Ludvig vägrade att tillåta detta. Orsaken är okänd. Han uttalade att hon borde brännas på bål, vilket antyder att hon hade begått religiösa brott, men det kan också ha varit på grund av hennes förhållande med Loungeville.

Under 1514 ska Popincourt ha haft ett förhållande med Henrik VIII. Detta förhållande omtalas ofta i historien och hon inkluderas ofta i listan över kungens älskarinnor, men i själva verket finns det inga samtida tecken på att så ska ha varit fallet. I slutet av 1514, när Ludvig VIII hade avlidit, bad Popincourt om att få återvända till Frankrike, och Henrik VIII gav henne en generös penninggåva. Detta har tagits som ett tecken på att de tidigare haft ett förhållande, men med tanke på att hon varit i tjänst hos engelska kungahuset i snart tjugo år, vore det en naturlig gåva av yrkesmässiga skäl.

Hon avreste till Frankrike år 1516, och återupptog då sitt förhållande med Loungeville. Hon nämns dock inte mer efter detta.

Elizabeth Carew, även känd under sitt födelsenamn Elizabeth Bryan, född 1500, död 1546, var en engelsk adelskvinna. Hon har utpekats som älskarinna till Henrik VIII av England (1514).

Hon var dotter till Sir Thomas Bryan och Margaret Bourchier och syster till Sir Francis Bryan, och gifte sig med Sir Nicholas Carew. Hon hade vuxit upp vid hovet, och tillhörde Henrik VIII:s inre cirkel och deltagare i hans nöjesliv. Under 1514 noterades det att kungen gav henne många dyrbara gåvor och det förekom rykten om ett förhållande mellan dem, men det är möjligt att det snarare var Charles Brandon, 1:e hertig av Suffolk hon hade en relation med.

Margaret Shelton (likely died before 1555) was the sister of Mary Shelton, and was once thought to be a mistress of Henry VIII of England.

Mary Berkeley (1480 circa – XVI secolo) è stata una delle amanti di Enrico VIII d'Inghilterra.

In seguito alla relazione con il re, diede alla luce due figli, Thomas e John mai riconosciuti. In seguito sposò sir Thomas Perrot ed in seconde nozze Thomas Jones.

Anne Basset (1520 – before 1558) was an English lady-in-waiting of the Tudor period, reputed to have been the mistress of King Henry VIII.

Anne Hastings, Countess of Huntingdon (née Anne Stafford) (c. 1483–1544) was an English noble. She was the daughter of Henry Stafford, 2nd Duke of Buckingham, and Catherine Woodville, sister of queen consort Elizabeth Woodville. She was first the wife of Sir Walter Herbert and then George Hastings, 1st Earl of Huntingdon, and served in the household of King Henry VIII's daughter, the future Queen Mary I.

Elizabeth Stafford, Countess of Sussex (c. 1479 – 11 May 1532) was an English noblewoman.

Boleyn Mária, angolul Mary Boleyn (Blickling Hall, Norfolk, 1499. június 19.– London, 1543. július 19.). Édesapja a gazdag diplomata, és udvaronc Thomas Boleyn, Rochford grófja; édesanyja Elizabeth Howard, norfolki hercegnő. Testvérei: Anna, VIII. Henrik második felesége, és George Boleyn.

Elizabeth „Bessie” Blount (1498 körül / 1500 körül/ 1502 körül – 1539/1540), Aragóniai Katalin angol királyné udvarhölgye, VIII. Henrik angol király egyik szeretője.